Att skadskjuta ett djur är bland det obehagligaste man som jägare kan råka ut för. Som jägare har man ett ansvar att inte chansa vid skottillfällen men ibland misslyckas även den bäste skytt av olika anledningar att träffa där man tänkt sig. 
 
Eftersök är förstås det man gör för att spåra upp ett skadat vilt. När ett skott avlossats måste man utgå från att djuret är skadskjutet tills motsatsen bevisats. Inte alltid ser man en skottreaktion eller blod på skottplatsen. Ett kontrollsök måste göras för att försäkra sig om att inte djuret är skadat. Har man tur rör det sig om ett eftersök som visar sig vara ett dödssök, dvs det påskjutna djuret ligger dött inom ett par hundra meter. Jägaren ett ansvar att göra allt som går för att hitta tecken på om djuret är skadskjutet eller inte. 

Vid organiserad jakt har jaktledaren ett övergripande ansvar att jakten genomförs på ett bra sätt och att se till att det finns för ändamålet tränade eftersökshundar att tillgå om det behövs. Som hundförare har man ett ansvar att komma väl förberedd till jakten med en väl tränad, kompetent och effektiv eftersökshund. 

Hunden måste ha en vilja att spåra med lågt huvud i ett långsamt tempo. Ett kännetecken på en bra spårhund är att den riktigt "suger sig fast" vid spåret och inte bryr sig om vad som händer runt omkring. Om hunden tappat spåret ska den kunna arbeta lugnt och metodiskt tills den hittat spåret igen. Hunden ska kunna arbeta självständigt utan att förlita sig till hjälp från föraren men den ska också vara samarbetsvillig och lätt att föra. Hunden får inte skälla eller gnälla när den spårar.

När man spårar med hund i lina är det en fördel att ha med en skytt som kan skjuta det skadade djuret. Djuret kan snabbt resa sig ur en lega och då är det viktigt att skott kan avlossas med en gång. Skottillfällena är ofta få och svåra. Man kan inte vara säker på att det strax dyker upp en chans till. En älg som stötts ur legan kan gå långt om man har otur. Jag föredrar att ha med en skytt. Detta rekommenderade även kursledaren i eftersöksutbildningen.

Har man en hund som bara spårar i lina bör man ha en löshund som backup om det skadade djuret är såpass "lindrigt skadat" att det orkar gå undan. Helst ska löshunden följa med på eftersöket. Det kräver dock att den hundförare som har löshunden håller sig såpass långt efter att hans hund inte stör den hund som spårar. Spårar man med en hund i lina kan man valla det skadade djuret framför sig. Har man otur skräms djuret ur sin sårlega utan att skytten hinner få iväg ett dödande skott. Vid ett sånt tillfälle är det bra att släppa en ställande snarast för att få stopp på det skadade djuret. 

Nackdelen med ställande hund som släpps lös efter skadat djur är att denna kan avbryta sitt sök om djuret hunnit långt och hunden inte får kontakt med detta. Djuret kan ligga dött och löshunden kan avbryta sitt arbete och växla över till att börja söka efter friska djur. Vid ett sånt tillfälle måste en hund som spårar i lina ändå användas för att hitta älgen.