Eftersök

När Lufsens viltspårschampionat var ett faktum dök tanken upp att försöka utnyttja detta till något nyttigt. Eftersom jag är älgjägare ville jag gärna vid jakt bidra med en hund som kunde användas vid skadskjutningar. Det vill säga gå riktiga eftersök på i första hand älg. Hösten 2005 provade vi att gå eftersök vid en riktig skadskjutning. Och det funkade! Championatet var inte bara en pappersmerit. 

När jag fått bekräftat att Lufsen spårade även riktiga skadskjutna älgar och inte bara konstgjorda spår anmälde jag oss till Jägareförbundets eftersökskurs steg 1. För det är inte bara hunden som ska kunna spåra vid eftersök utan det krävs mycket också av hundföraren. I början av juni 2006 startade denna utbildning.

Under tre intensiva lärorika dagar fick vi lära oss grunderna i skottplatsundersökning, intervjuande av skytt, lagstiftning och mycket annat nyttigt. Lufsen visade sig vara en klippa i att markera skottplatsen. Hundarna fick även bekanta sig med björnen Greta, en uppstoppad björn som med fjärrstyrning styrdes av kursledarna. Matte insåg att Lufsen inte kommer att varken gå i närheten av en björn frivilligt och heller inte reta någon björn. Nu efter avslutat kurs så finns ett diplom på väggen där det står 
"Av Jägareförbundet godkänt eftersöksekipage steg 1". 

Inför hösten hoppades jag på att få gå något eller några skarpa eftersök i mitt jaktlag. Ett riktigt bra eftersöksekipage blir hund och hundförare inte över en natt. Varje eftersökssituation är unik och som hundförare måste man vara ödmjuk och inse att man från början har mycket kvar att lära. Det vill säga att spårning med hund i lina är bara en beståndsdel i ett lyckat eftersök. Även den som som håller i linan ska kunna sin sak. Hundföraren ska kunna göra allt från att undersöka skottplatsen och hitta ledtrådar var skadan sitter till att kunna skjuta svåra skott i pressade lägen. Det är även skillnad att gå eftersök med en cocker och en wachtelhund har jag insett.

Vid de eftersök jag gjort med Lufsen efter förmodat skadat djur har jag förstått att ingen given manual finns för ett eftersök. Givetvis har nybörjarmisstag gjorts av mig som hundförare men Lufsen har visat sig vara en envis och kompetent eftersökshund. Förhoppningsvis kommer vi att få gå många fler eftersök för att få ytterligare rutin. Synd för älgen bli skadskjuten men vi försöker göra vad vi kan för att förkorta lidandet iallafall. Matte hoppas att även få gå eftersök även för andra än sitt eget jaktlag då alla eftersök vi får gå är värdefulla för vår kunskaps skull.

Helgen 9 - 10 februari 2007 gick jag en LASA - kurs och lärde mig mer om snitthårsanalys. Det vill säga hur man utifrån bland annat hår från älgen kan dra slutsatser om var älgen är skadad och hur eftersöket skall läggas upp. Denna kurs hölls av Calle Ekström, Hunting assistance. Denna gång var det mattes tur att lägga pannan i djupa veck. Ett riktigt detektivarbete är detta att riktigt läsa av en skottplats. Men att övertyga mina medjägare om nyttan av att leta hår....

Enligt lagen är man skyldig att vid jakt se till att finns en för ändamålet särskilt tränad hund på plats inom två timmar på skottplatsen efter en skadskjutning. Med denna vetskap känns det skönt att veta att jag har en hund som är speciellt tränad för detta och kan användas när det gått på tok för någon skytt. Detta har också varit en drivkraft för att lära oss mer.

Läs om genomförda eftersök..

Mer om eftersök...

Utdrag ur lagtexter rörande eftersök:

Jaktlagen (1987:259)
§27 "Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande".
§28 "Om vilt skadats vid jakt, skall jägaren snarast vida de åtgärder som behövs för att djuret skall kunna uppspåras och avlivas".
§29:4 "hund skall finnas tillgänglig vid jakt för uppspårning av skadat vilt".

Jaktförordningen (1987:905)
§17 andra stycket "Vid jakt efter björn, lo, älg, hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin skall en hund som är särskilt tränad i att spåra upp skadat vilt kunna finnas på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen".